annakatarinas!

2018-03-13

Hej bloggis!

Fy Satan vilket skitväder det är i Stockholm idag. Hatar slask, för det blir så extremt halt så jag sniglar mig fram. 
Idag var planen att jag skulle träffa min gudsyster, Lili, som har sin praovecka på Gunnarssons café precis där jag bor(förresten, är det bara jag som kommer ihåg det som att man hade TVÅ veckor prao? Känns ju konstigt att bara vara en vecka på ett ställe, särskilt eftersom hon är under 16 och därför inte kan få t ex träna upp sin kassavana vilket ju kan vara en väldigt bra erfarenhet att ha på sitt CV i framtiden annars...). Jag och mamma skulle träffa henne vid tolv först, men sen så skulle hon tydligen äta lunch med den andra tjejen som också har prao där så det blev framskjutet till klockan tre. 

Jag kanske är jättekonstig och sentimental, men jag blir lite glad när jag ser henne växa upp till en självständig person med egna åsikter, tankar och känslor. Hon är adoptivbarn från Kina och jag har följt henne sedan hon kom till sin familj(hennes mamma är bästa kompis med min mamma). Innan de fick henne vilket var när jag var typ tio, så kommer jag ihåg att hennes mamma var väldigt uppfostrande mot mig, något som hon gladeligen fortsatt med hela mitt liv fastän jag alltså är 23 snart. Det har alltid varit väldigt störigt för mig att hon varit så, problemet är att hon och mamma lite "håller varann om ryggen" så mamma har inte direkt påpekat detta för sin kompis heller. Iallafall så tycker jag att det är roligt att se henne bli äldre, kanske också för att jag själv inte har några biologiska syskon, eller adoptivsyskon heller för den delen. Så det blir väl lite som att se en lillasyster växa upp kan jag tänka mig, fast utan att man behöver störa sig på henne, haha. 

Sen är det också så att hon kommer från en uppväxt som är helt olika från min, hon är uppväxt i en överklassfamilj i Nacka där det alltid hålls på och skjutsas till olika aktiviteter, alla barn ska ha de senaste prylarna, och ens föräldrar ska vara så himla perfekta och engagerade hela tiden... Medan jag växte upp delvis utomlands, men sedan jag flyttade tillbaka till Sverige så har jag också haft skilda föräldrar som haft det väldigt dåligt ekonomiskt ställt fram till ett par år sedan, och så hade jag det ganska jobbigt i skolan där jag ofta var utanför och jag var inte så intresserad av att typ spela fotboll eller gå på dans eller sånt som "alla andra" alltid höll på med. Så det är ganska inlärt i mig att ständigt ha utkik efter tecken på klasskillnader och klassförakt, något som jag ju då självklart ser väldigt mycket när jag tittar på Lilis liv kontra mitt eget. I alla fall, det lite "roliga" i detta(tycker jag själv) är att jag nu får en möjlighet att liksom påverka Lili och hennes syn på omvärlden med mitt eget perspektiv, eftersom jag också blir ett slags "storasyster/förebild" för henne och är någon hon gärna lyssnar på. Jag kanske har massa fördomar nu, men jag har liksom varit lite oroad att hon ska vara helt invaggad i den där borgerliga tryggheten som hon växt upp i så att hon inte typ ser så mycket annat än det hennes föräldrar väljer, så det är lite av mitt mission att erbjuda andra synvinklar på vardagen(tänker jag själv i alla fall). Dessutom har jag ju lite av en "personlig vendetta" mot hennes föräldrar dels för att de är från överklassen och därför lite vardagsrasistiska/vardagssexistiska i sitt tänk(tycker jag) och allmänt typ ignoranta ibland, men också för att jag ju gärna vill att hon ska göra världens tonårsuppror mot dem eftersom jag inte gjorde det när de höll på och skulle uppfostra mig(varför ska man lägga sig i hur en annan person uppfostrar sitt barn? Även om man är kompisar så är ju det konstigt kan jag tycka). 

Så en sådan grej som jag verkligen vill "ge" henne är en inblick i hur vissa typer av förtryck exempelvis genom patriarkatet ska se ut. Men också att visa att föräldrar kan "förtrycka" eller vad man ska säga, genom att de försöker passa in en i en mall för hur dom själva skulle vilja att man var. Det är nämligen min mamma typ king på, att på olika sätt mena på att jag borde göra si eller så, och det är hennes mamma med. Så till exempel idag när mamma och jag var där och hälsade på och satt och pratade en stund när hon slutat så började vi prata kring det här med gymnasievalet, som ju hon ska göra om typ exakt ett år. Jag märkte direkt att mamma började propagera för att hon borde välja Globala gymnasiet, vilket var exakt vad hon försökte tjata sig till från mig med när det var min tur för sju år sen(helvete vad gammal jag börjar bli...). 
Jag har egentligen inget negativt att säga om Globala utan jag har faktiskt mest hört bra grejer därifrån, men en sådan grej som jag är  "allergisk mot" när det kommer till typ allt, är när jobb/skolor/vänkretsar/fritidsaktiviteter eller liknande pratar om att "hos oss får man vara sig själv!!!" väldigt mycket. Min erfarenhet är nämligen att om man har något i sitt bagage som går emot normen, exempelvis som i Lilis fall att man är adopterad eller som i mitt fall att jag har ett medfött handikapp, så känns det inte som man passar in riktigt ändå, oavsett hur välkomnande miljön är. Och känner man inte det, ja, då kommer man inte passa in heller. Då är man liksom i sitt huvud hela tiden om att man alltid är lite annorlunda från "alla andra" vad man än gör och det kan ofta märkas av de i ens omgivning, så dom på ett sätt antar att "Hon vill inte riktigt vara med, så vi tar lite avstånd från henne". Jag vet ju självklart inte hur exakt alla gymnasieskolor ser ut, men jag har fått för mig att Globala gymnasiet är en skola där man pratar om att "alla ska med", men samtidigt är den så jävla trendig så det känns som om man får vara med om man är sig själv på deras villkor. Man ska vara estetiskt snygg, politiskt aktiv, smal, social, och så vidare. Och jag tror att det blir så att alla mer kända skolor som t ex Globala gymnasiet, Södra Latin, Norra Real, Kungsholmens Gymnasium osv, får en "image" som deras elever försöker anpassa sig till. Det är just därför jag ändå är glad att den skolan jag gick på som var helt jävla värdelös när det kom till utbildning i alla fall var relativt okänd, så det fanns ingen mall att passa in i som har skapats av flera år av traditioner. 

Så i alla fall, när mamma började pracka på Lili att Globala gymnasiet ska vara såååå braaaa(jag tror hon är lite besviken på att jag inte gick där) så blev jag lite glad när Lili svarade att "Nä för min kompis flickvän har gått där och hon säger att det är många tjejer där som får anorexia". Det var verkligen uppmuntrande att se henne liksom tänka själv om sitt val, vilket jag vet själv att jag hade massor av ångest kring när jag var i hennes ålder. Jag ville mest att min mamma inte skulle bli förbannad, typ. Så jag antingen gjorde som hon ville eller så valde jag själv men var ganska noga med att antingen inte prata för mycket om mitt eget val om saker, eller att hela tiden låta "kritisk" om mitt eget val, så att hon skulle känna att hon hade rätt på något sätt, typ. 

Så förutom att träffa henne(och behöva umgås med mamma...) så har jag faktiskt inte gjort så mycket idag. Tanken var att jag skulle gå upp tidigt imorse vilket jag försöker göra varje dag just nu eftersom jag är arbetslös och inte gör nånting på dagarna, men jag... somnade om, haha. Jag måste ha stängt av klockan i sömnen. Så jag gick upp och var ute en stund på morgonen(brukar gå bort till ICA i Ringen och köpa Celsius och sen sitta vid busshållplatsen och röka och softa en stund så jag orkar med min kära mor haha), och sen var det i princip dags att göra sig i ordning och plocka undan lite här hemma. Min mamma är väldigt besatt av ordning och reda också, nämligen. Alltså, det klart att man inte ska ha massa sopor omkring sig när man bor med nån, men mamma använder städning som något slags "metod" för att få känna att hon bestämmer, tror jag. Exempelvis idag så började hon tjata om att jag skulle städa för att Lili kanske skulle komma hit efter vi träffat henne på jobbet(haha som om, hon vill väl hem och softa), och så låg hon på mig som en jävla igel om att "vi ska gå snart, skynda nu" seriöst 40 minuter innan vi skulle gå, fiket ligger liksom 5 minuter bort... Jaja. 
Efter att vi träffat henne så gick jag med mamma en stund i affärer och sen åkte hon och handlade medan jag gick en vända runt kvarteret och lyssnade på musik, och sen kom jag hem för en stund sen nu och nu precis kom mamma hem igen. En väldigt lugn tisdag, helt enkelt. 

Just det, jag har faktiskt hört lite från två jobb också! Eftersom jag är i Arbetsförmedlingssvängen just nu så har jag skrivit in mig där och ska på ett möte på fredag morgon, men jag satt och kikade på deras hemsida igår och sökte ett deltidsjobb på SVTs sociala medier-redaktion(antar jag man kan kalla det?). De hörde av sig idag om att de börjat gå vidare med folk redan, men att jag inte var borträknad än. Sen så för ett tag sedan såg jag att Tjejzonen(en ideell förening som hjälper unga tjejer på olika sätt) hade ett samarbete med KICKS där de sökte praktikanter som har problem med psykisk ohälsa och behöver någon form av arbetsträning. Det var fullt just då, men jag fick höra idag att de söker en person till Högdalen, så jag ska prata med en av dem på telefon imorgon! Kul! Även om det inte är betalt så är det skönt att ha något att göra liksom. Det är väldigt viktigt att känna att man ingår i ett vuxet sammanhang tror jag, t ex ett jobb eller en utbildning eller liknande, och utbildningar börjar ju inte förrän i sommar igen tidigast. Så det är bra att ha något på gång under tiden fram tills dess tänker jag. 

Nu blev det här ett jättelångt inlägg om absolut ingenting haha, men jag försöker komma igång med bloggandet och att faktiskt hålla igång skrivandet och inte bara glömma bort det "den här gången". 




Bild från i förrgår när jag hade planer som blev inställda, och jag som hade sminkat mig och allt... :( 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas